sån är jag bara.
Ibland undrar jag om det egentligen finns någon för alla, någon för mig.
Finns det någon där ute som kan tillfredställa min rastlösa själ, som ständigt behöver bli "underhållen" för att inte tröttna. Jag vill inte vara den där besvärliga och krävande, som ena dagen mår som en prinsessa och andra dagen som locknessodjuret..typ
Vill inte vara den där flickvännen som drar täcket över huvudet och säger "jag vill inte, jag mår inte bra jag vill sova och vakna imorgon när allt är bra och jag mår bra". Nu är det ett helt hypotetiskt scenarie eftersom ja inte ens har en pojkvän men ni förstår poängen.
Jag vill vara hon som studdsar upp på morgonen glad som en solstråle, gör frukost och pussar pojkvännen innan jag springer iväg till jobbet.
Men jag är inte den tjejen som mår bra varje dag, inte heller varannan dag och ibland inte på flera dagar.
Det rår jag inte för och jag jobbar på det, stundvis i alla fall.
Men ibland slås jag av tanken, finns det någon som vill ha någon som mig? En så skadad, rastlös och destruktiv själ?
Kommentarer
Trackback
