Midsommarafton.
Helvete. Finns det nått värre än att inte veta vad man väger? NEJ de gör de inte.
Men men, blir jobb nu och imorgon blir de kanske lite fest eller så inte, har inget bestämt.
Skönt att jobba Midsommarafton, slippa planera nått och umgås med massa folk som man kanske egentligen inte vill umgås med, utan bara gör det av artighet.
Men glad midsommar på er då.
spring för livet.
Tänk om jag visste vart jag ville ta vägen... eller de vet jag ju, i alla fall till vem.
Men om allt vore lite lättare bara..
Imorgon blir en bättre dag.
Idag ska jag ta och springa lite i skogen, måste få igång det här med träningen igen.
Aldrig har viljan varit så låg.
Som den är nu.
Stod på vågen igår, den jävlen visade 47,8 och jag trodde att jag skulle dö av ångest.
Stod på vågen igår, den jävlen visade 47,8 och jag trodde att jag skulle dö av ångest.
47,8 vad hände?! Jag var nere på 41,2! Köpte till och med ett graviditets test idag bara för att utesluta att jag inte blivit gravid och att viktökningen berodde på det. Men så var ju inte fallet och det var skönt, för då har jag haft en abort att se fram emot också..
MEN vad här hänt liksom, vad gör jag för fel? VARFÖR blir jag så satans fet?!
Förmodligen är det för att jag inte alls mått bra, då tröstäter jag massa skit och rör mig för lite.
Och rör man sig inte och äter en massa, ja då blir man fet.
/ vänliga hälsningar fet och olycklig.
Nu lägger jag mig ner och jag tänker inte kliva upp.
Jag orkar inte mer snart känns det som.
Hur kunde jag vara såhär jävla dum i huvudet att tro på nått sånt här...
Hold my hand.
Vissa dagar kan jag knappt lita på mig själv.
Jag vet inte alls vad jag vill, vart jag vill eller med vem jag vill.
Jag vet inte alls vad jag vill, vart jag vill eller med vem jag vill.
Det känns som att jag skulle behöva strukturera upp mitt liv, få lite ordning och reda.
Ta reda på vad jag vill i framtiden, sätta upp mina egna mål och sen bara vandra.
Men först måste jag hitta mig själv, hitta vad jag vill och det är inte det lättaste.
Önskar att allting vore så otroligt mycket lättare. Jag önskar att jag inte slogs med vikten varje dag men det är liksom försent nu känns det som. Jag vill bli fri den här ständiga kampen, samtidigt som jag absolut inte vill bli fet och äcklig. Någonstans vill jag ha bådeoch samtidigt.
Jag vill vara smal och snygg men utan äs.
Är det en möjlighet?
Måste man verkligen bli fet, för att bli frisk?
Kan jag vara smal och lycklig?
lyckliga jävlar..
ÅÅÅHH, fy fan vad less jag är på alla lyckliga, trevliga och pratiga jävla människor.
LÅT MIG VARA, jag orkar inte. Jag vill bara skrika i erat ansiktet att eran lycka gör mig vansinnig jävla less!
Sluta studdsa runt, sjunga, prata, glädjas åt allt jävla som är.. ja orkar inte med er.
Sluta studdsa runt, sjunga, prata, glädjas åt allt jävla som är.. ja orkar inte med er.
Orkar inte se på er.
Just idag.
Mår jag faktiskt bra. Så jag njuter för fullt.
Jag kippar efter andan.
Thinspo!
Jag vill bara kräkas av avundsjuka när jag ser den här bilden..
Jag ljuger för dig som om det vore sanning.
Jag är en social katastrof. Det är inte okej.
sån är jag bara.
Ibland undrar jag om det egentligen finns någon för alla, någon för mig.
Finns det någon där ute som kan tillfredställa min rastlösa själ, som ständigt behöver bli "underhållen" för att inte tröttna. Jag vill inte vara den där besvärliga och krävande, som ena dagen mår som en prinsessa och andra dagen som locknessodjuret..typ
Vill inte vara den där flickvännen som drar täcket över huvudet och säger "jag vill inte, jag mår inte bra jag vill sova och vakna imorgon när allt är bra och jag mår bra". Nu är det ett helt hypotetiskt scenarie eftersom ja inte ens har en pojkvän men ni förstår poängen.
Jag vill vara hon som studdsar upp på morgonen glad som en solstråle, gör frukost och pussar pojkvännen innan jag springer iväg till jobbet.
Men jag är inte den tjejen som mår bra varje dag, inte heller varannan dag och ibland inte på flera dagar.
Det rår jag inte för och jag jobbar på det, stundvis i alla fall.
Men ibland slås jag av tanken, finns det någon som vill ha någon som mig? En så skadad, rastlös och destruktiv själ?
Sån är hon ibland..
Det är jag.. destruktiv i alla anseenden är nog en bra beskrivning av mig.
Som nu tex. Jag har träffat någon helt underbar och fantastiskt men jag kan liksom inte riktigt nöjja mig och vara tillfredsställd, istället är jag ständigt på jakt och det sjuka i det hela är att trots att jakten gör mig väldigt destruktiv klarar jag mig inte riktigt utan den heller.
För såfort det blir lätt (och jag borde må bra) blir jag uttråkad, ointresserad och känner mig rastlös. Istället för som normala människor bli lycklig och känna mig nöjd och bara vara lycklig.
Jag kommer bli lycklig med honom, bara jag får göra det jag måste få göra först. Så känns de.
Några av dem sakern är att ligga runt lite först. Ja att ha sex med lite randoms är vad jag behöver.
Låter säkert helt jävla sjukt men som sagt Shi är sjuk i huvudet.
