Inget nytt under solen.
Har fortfarande inte vägt mig... det är SÅ frustrerande att inte ha någon våg.
Just nu jobbar jag väl typ 15 timmar om dygnet, sover, äter och tränar resterande.
Livet på en pinne!
Midsommarafton.
Helvete. Finns det nått värre än att inte veta vad man väger? NEJ de gör de inte.
Men men, blir jobb nu och imorgon blir de kanske lite fest eller så inte, har inget bestämt.
Skönt att jobba Midsommarafton, slippa planera nått och umgås med massa folk som man kanske egentligen inte vill umgås med, utan bara gör det av artighet.
Men glad midsommar på er då.
- träning 1.1
Situp's: 30x2
Knäböj: 20x2
Blev ingen löpning ikväll.
- idag.
587kalorier, blev det idag.
Känner mig hyffsat nöjd i alla fall.
spring för livet.
Tänk om jag visste vart jag ville ta vägen... eller de vet jag ju, i alla fall till vem.
Men om allt vore lite lättare bara..
Träning 1.0
Löpning: 5km
Tog på mig löparskorna ikväll igen, så skönt.
Bra musik i öronen, fint väder och bara springa.
Springa ifrån allt jobbigt och ont..
Var så otroligt skönt att känna hur kroppen nästan värker av ansträngning.
Imorgon ska jag inte springa, då blir det armhävningar, sittupps och benböj.
Ska ta och införskaffa ett "gummiband" som man kan använda när man tränar.
För nu jävlar ska kilona bort!
Ställde mig på vågen idag, 47,6 istället för 47,8 som den visade igår och det var så oerhört lättande att se, för även om skillnaden var extremt liten så fanns den där.
Precis vad jag behövde se.
Nu ska jag unna mig någonting, inte mat.
Vatten?
Imorgon blir en bättre dag.
Idag ska jag ta och springa lite i skogen, måste få igång det här med träningen igen.
Träning.
Tog jag mig ut på en löprunda, inte en dag försent heller. Har varit så äckligt jävla lat...
EFter att jag ställt mig på vågen och insett att jag verkligen blivit fet senaste tiden, är det bara att komma igång med träningen igen för såhär kan vi inte ha de.
Det blir powerwalk 5km och löpning 2km. Ja det blev inte mycket löpning men de blev i alla fall.
Gick riktigt bra i alla fall, trodde de skulle gå tungt som satan med tanke på hur lat jag varit sista tiden.
EFter att jag ställt mig på vågen och insett att jag verkligen blivit fet senaste tiden, är det bara att komma igång med träningen igen för såhär kan vi inte ha de.
Om jag någonsin ska nå min målvikt måste jag skärpa till mig.
Aldrig har viljan varit så låg.
Som den är nu.
Stod på vågen igår, den jävlen visade 47,8 och jag trodde att jag skulle dö av ångest.
Stod på vågen igår, den jävlen visade 47,8 och jag trodde att jag skulle dö av ångest.
47,8 vad hände?! Jag var nere på 41,2! Köpte till och med ett graviditets test idag bara för att utesluta att jag inte blivit gravid och att viktökningen berodde på det. Men så var ju inte fallet och det var skönt, för då har jag haft en abort att se fram emot också..
MEN vad här hänt liksom, vad gör jag för fel? VARFÖR blir jag så satans fet?!
Förmodligen är det för att jag inte alls mått bra, då tröstäter jag massa skit och rör mig för lite.
Och rör man sig inte och äter en massa, ja då blir man fet.
/ vänliga hälsningar fet och olycklig.
Nu lägger jag mig ner och jag tänker inte kliva upp.
Jag orkar inte mer snart känns det som.
Hur kunde jag vara såhär jävla dum i huvudet att tro på nått sånt här...
Hold my hand.
Vissa dagar kan jag knappt lita på mig själv.
Jag vet inte alls vad jag vill, vart jag vill eller med vem jag vill.
Jag vet inte alls vad jag vill, vart jag vill eller med vem jag vill.
Det känns som att jag skulle behöva strukturera upp mitt liv, få lite ordning och reda.
Ta reda på vad jag vill i framtiden, sätta upp mina egna mål och sen bara vandra.
Men först måste jag hitta mig själv, hitta vad jag vill och det är inte det lättaste.
Önskar att allting vore så otroligt mycket lättare. Jag önskar att jag inte slogs med vikten varje dag men det är liksom försent nu känns det som. Jag vill bli fri den här ständiga kampen, samtidigt som jag absolut inte vill bli fet och äcklig. Någonstans vill jag ha bådeoch samtidigt.
Jag vill vara smal och snygg men utan äs.
Är det en möjlighet?
Måste man verkligen bli fet, för att bli frisk?
Kan jag vara smal och lycklig?
lyckliga jävlar..
ÅÅÅHH, fy fan vad less jag är på alla lyckliga, trevliga och pratiga jävla människor.
LÅT MIG VARA, jag orkar inte. Jag vill bara skrika i erat ansiktet att eran lycka gör mig vansinnig jävla less!
Sluta studdsa runt, sjunga, prata, glädjas åt allt jävla som är.. ja orkar inte med er.
Sluta studdsa runt, sjunga, prata, glädjas åt allt jävla som är.. ja orkar inte med er.
Orkar inte se på er.
Just idag.
Mår jag faktiskt bra. Så jag njuter för fullt.
Sån är Shi
Min själ är så förbannat jävla trasig och jag vet inte vaför. Vet inte varför jag mår såhär dåligt ibland.
Jag hade en helt okej uppväxt, mina föräldrar är de inget större fel på (pappa då, inte mamma) och mitt syskon är det bästa i världen, jag hade de inte svårt i skolan eller så heller. Så vafan gick fel liksom?
Varför mår jag dåligt, jag har väl inget att må dåligt över kan jag känna. Ändå smyger sig känslan på och äter upp mig innifrån..
Varför mår jag dåligt, jag har väl inget att må dåligt över kan jag känna. Ändå smyger sig känslan på och äter upp mig innifrån..
När jag läser om ÄS blir jag förbannad, för de flesta har en anledning till att de hamnade där de hamnade och jag då vad gjorde jag egentligen för att hamna här? Jo jag bestämde mig helt resolut att gå ner i vikt, jag skapade mig ett problem (vikten) som jag ville ta tag i och egentligen var det helt utan anledning. För jag var inte fet, överviktig eller hade några större komplex över min vikt.
Men sen när jag började granska min kropp, såg jag mina lår och helt plötsligt var det som att det slog mig hur gigantiska det faktiskt var och jag förundrades över hur jag kunde ha missat de förut. Så jag bestämde mig att få bort fettet från låren och få riktigt snygga smala ben.
Jag kände att jag hade hittat nått som bara jag kunde kontrollera. Där började min resa för ungefär tre år sen.
Till en början var jag riktigt sund, tränade, åt rätt och var noga med att unna mig saker.
Så sakta men säkert började jag väl tappa kontrollen och hittade en fixering som var utan dess like, jag blev som besatt av mina lår och insåg att träningen bara gjorde dem större och större. De klarade jag inte.
Så istället började jag dra ner på maten, ökade träningen (kunde springa två gånger om dagen) eftersom att tanken om jag äter mindre och tränar mer, måste de bryta ner musklerna/fettet på låren och det var precis vad som hände. Mina lår blev smalare, sägs det. Jag kan inte se det själv, har tappat all uppfattning om min egen kropp idag och kan inte längre se hur jag ser ut.
För jag ser bara en massa fläsk, för breda höfter, för tjocka överarmar, lår som är FÖR stora, en mage som har fläskveck när jag sitter ner.. jag skulle kunna hålla på i en evighet att förklara vad jag ser.
Det tog mig ett tag att förstå att jag tappat förmågan att se mig själv.
Att jag har en osund relation till mat, vikt och träning det har jag alltid varit medveten om men jag trodde aldrig att jag skulle tappa förmågan att se mig själv. Det tog ett tag att arbeta fram en så sjuk sak.
Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att återfå den.
Jag är ett freak, jag går inte att placera i nått fack.
Anorexia har jag inte och inte heller Bullimi.
Anorexia har jag inte och inte heller Bullimi.
Dessutom har jag alltid varit tunn, så om någon skulle få veta att jag har en ÄS skulle folk bara säga "ja men de visste man väl, hon har ju alltid varit så smal!" MEN jag har inte alltid varit sjuk.
Nu ska hon gå och lägga sig.
God natt.
Jag kippar efter andan.
Thinspo!
Jag vill bara kräkas av avundsjuka när jag ser den här bilden..
