Insane!
Jag har varit riktigt jävla slarvig med maten, ätit som en den lilla grisen jag är och utan någon som helst koll på vart fettet satt sig och nu två veckor senare (när skadan redan är gjord) får jag sån jävla ångest.
Snacka om att vara viljelös och jävlig.. men idag har det i alla fall gått bättre, åt lite fil till frukost, ingen lunch, en smörgås till middag och sen inge mer resten av dagen.
Imorgon har jag lovat att äta lunch med en kompis. Förstår fortfarande inte varför jag går med på sånt här när jag vet vilken jävla ångest jag får av att äta bland en massa folk men vad gör man inte för att i alla fall verka normal.
Ställde mig på vågen idag, 45,7 visade den och jag blev så arg att jag började gråta. HUR kan jag varit så dum?
Det är ju inte så att jag inte vet att allt jag stoppat i mig sätter sig någonstans. Ja bara ha struntat i de.
Som sagt, viljelös och jävlig.
Men nu är det bara att bita ihop och gå ner 5,7, sen kan jag vara lugn ett tag i alla fall.
40 är min målvikt, punkt liksom.
För er som undrar (brukar alltid komma frågor på sånt) hur lång jag är, så är jag 160 lång.
160 lång och 45,7 fet.
Nu tänker jag lägga mig under täcket, hoppas jag får ligga där ifred (från ångesten) och sova gott.
Kommentarer
Trackback
