- träning 1.1
Situp's: 30x2
Knäböj: 20x2
Blev ingen löpning ikväll.
Träning 1.0
Löpning: 5km
Tog på mig löparskorna ikväll igen, så skönt.
Bra musik i öronen, fint väder och bara springa.
Springa ifrån allt jobbigt och ont..
Var så otroligt skönt att känna hur kroppen nästan värker av ansträngning.
Imorgon ska jag inte springa, då blir det armhävningar, sittupps och benböj.
Ska ta och införskaffa ett "gummiband" som man kan använda när man tränar.
För nu jävlar ska kilona bort!
Ställde mig på vågen idag, 47,6 istället för 47,8 som den visade igår och det var så oerhört lättande att se, för även om skillnaden var extremt liten så fanns den där.
Precis vad jag behövde se.
Nu ska jag unna mig någonting, inte mat.
Vatten?
Träning.
Tog jag mig ut på en löprunda, inte en dag försent heller. Har varit så äckligt jävla lat...
EFter att jag ställt mig på vågen och insett att jag verkligen blivit fet senaste tiden, är det bara att komma igång med träningen igen för såhär kan vi inte ha de.
Det blir powerwalk 5km och löpning 2km. Ja det blev inte mycket löpning men de blev i alla fall.
Gick riktigt bra i alla fall, trodde de skulle gå tungt som satan med tanke på hur lat jag varit sista tiden.
EFter att jag ställt mig på vågen och insett att jag verkligen blivit fet senaste tiden, är det bara att komma igång med träningen igen för såhär kan vi inte ha de.
Om jag någonsin ska nå min målvikt måste jag skärpa till mig.
Du går inte ner i vikt genom gnäll.
Thinspo.
Vissa dagar kan jag knappt lita på mig själv.
Idag har jag legat på sängen större delen av dagen faktiskt, ihopkrupen och önskat att allt bara ska gå över.
Önskat att någon ska se mig, ta tag i mig och skaka om mig. Fråga varför jag mår som jag gör. Räcka ut handen och hjälpa mig att resa mig upp igen, hjälpa mig att hitta viljan och orken igen.
Åt frukost, ingen lunch och sen lite till middag. Sen blev det nån kaka på kvällen, idioti.
Men förutom att kliva upp och äta, gå på toa och duscha har jag faktiskt inte gjort någonting annat än legat på sängen.
Känner mig så vek, värdelöst och misslyckad när jag ligger där på sängen i tårar och bitterhet.
Det finns ingen annan än mig själv att skuldlägga. Så med andra ord finns det ingen annan än jag som kan göra nått åt det och det måste jag göra. Jag ska ner till 40, kosta vafan de kosta vill.
Insane!
Jag har varit riktigt jävla slarvig med maten, ätit som en den lilla grisen jag är och utan någon som helst koll på vart fettet satt sig och nu två veckor senare (när skadan redan är gjord) får jag sån jävla ångest.
Snacka om att vara viljelös och jävlig.. men idag har det i alla fall gått bättre, åt lite fil till frukost, ingen lunch, en smörgås till middag och sen inge mer resten av dagen.
Imorgon har jag lovat att äta lunch med en kompis. Förstår fortfarande inte varför jag går med på sånt här när jag vet vilken jävla ångest jag får av att äta bland en massa folk men vad gör man inte för att i alla fall verka normal.
Ställde mig på vågen idag, 45,7 visade den och jag blev så arg att jag började gråta. HUR kan jag varit så dum?
Det är ju inte så att jag inte vet att allt jag stoppat i mig sätter sig någonstans. Ja bara ha struntat i de.
Som sagt, viljelös och jävlig.
Men nu är det bara att bita ihop och gå ner 5,7, sen kan jag vara lugn ett tag i alla fall.
40 är min målvikt, punkt liksom.
För er som undrar (brukar alltid komma frågor på sånt) hur lång jag är, så är jag 160 lång.
160 lång och 45,7 fet.
Nu tänker jag lägga mig under täcket, hoppas jag får ligga där ifred (från ångesten) och sova gott.
